Doris Stickleback.
Av P.B. Phillips
Doris Stickleback satt i den standardiserade öronlappsfåtöljen
”Åh, det var bättre, kändes som om jag sprungit två varv runt banan”,
Hon behövde bara en stund för att hämta andan.
Dagen var mycket lik gårdagen, monotonin slet
och hade gjort så i månader, och månader, och månader innan.
Doris var nedslagen, åldrad och obarmhärtigt fattig.
Ingen skrev, kom på besök eller ringde på telefonen
Varje måltid var den samma, alltid äten ensam,
Doris hade råd med antingen mat eller värme, så hon frös in i märgen.
Som sällskap dånade nyheterna vidare på den obevakade teven,
För tröst vilade en varmvattenflaska på hennes mage
På hennes ben en älskad filt, lite nött och lite illaluktande.
I serviceboendet tillbringade Doris sina sista nätter och dagar,
Att ta sig till tvättstugan gjorde kära Doris yr och förvirrad.
”Solnedgångshemmet” var ett kaninhål; en kärlekslös, glädjelös, oregelbunden labyrint.
När kommunen flyttade in Doris tog de hennes katt
De tillät inte en sådan tröstande varelse i sin skabbiga gamla lägenhet
Hon protesterade kraftfullt, men föreståndaren sa ”Policy!” och det var det.
När hon blickade ut i fjärran var hennes enda utsikt soptunnorna
Hon reciterade en av sina favoritdikter och sjöng en av sina favorithymner
Sedan begrundade hon allt sitt förflutna; underbara, underbara synder.
I ungdomen och medelåldern hade hon levt sitt liv
Genom att arbeta hårt hade hon varit lycklig, inte för mycket problem, inte för mycket strid
Hon hade sovit med sin chef och vid ett glädjefyllt tillfälle sov hon med hans fru.
Nu hade tiden skadat hennes lungor och blåmärkt hennes hjärta
Varje gång hon reste sig gav hon ifrån sig ett märkligt ljud och en ofrivillig fis
Doris bestämde sig för att det nog var en bra tid att gå vidare.
Hon stängde av alla elektriska apparater, drog ut sladdar ur uttagen
Slog in en liten present till sin systerdotter, fyllde sedan i posthandlingarna
Slutligen matade hon guldfisken och tömde gamla näsdukar ur koftfickorna.
Hon slöt sina trötta ögon för allra sista gången
Hon svalde alla sömntabletterna med en klunk av Tescos röda vin.
Doris drog en suck och sjönk tillbaka i sin stol,
Antimacassaren gled ner och täckte en del av hennes ansikte och en del av hennes hår.
De kom i en likbil och körde runt till baksidan.
Stoppade hennes få värdesaker i fickan, lade sedan hennes kropp i en säck
Och det var slutet på söta, kära Doris Stickleback.