Musens hus.
Av P.B. Phillips
Det var en gång en mus
Som bodde i ett hus.
Med väggar gjorda av jord
Och ett tak av torv.
Som drömde om ett hem
I den presidentiella zonen.
Ett palats, i guld, silver och mässing
Inte ett lerigt tak täckt av gräs.
Och han ville ha golvvärme dessutom.
Så han sparade och slet
Alla sina semestrar avstod han.
Arbetade tills hans tassar var helt röda.
Och hur han än försökte,
Fångade solen honom aldrig i sängen.
Han var uppe med lärkan
Industrins ljusa gnista.
Tills hans pengar staplades högt på banken.
Nu var han redo
Hans beslutsamhet var orubblig.
Att hitta en fin utsikt
Ingen möjlighet missade han.
Att lokalisera sin stora sal
Utan några läckor alls.
Placerad i ett landskap, värdigt gudarna.
Hus, hundgårdar, stall
alla med matchande gavlar.
En mil lång uppfart,
Och grindar 20 fot breda.
Garage för 10 bilar
En plats att mäta sig med Romanov-tsarerna.
Det ståtligaste av ståtliga lantställen.
Möblerna skulle vara Hepplewhite
Blocktapeter eleganta och ljusa.
Salar av utsmyckad gotisk prakt
Förgyllda rokoko-utsmyckningar, för att förmörka till och med Bambrough.
Omgivningar av Capability Brown skulle ta bort varje rynka,
från besökare som kom ner från staden.
Hertigar, grevar och baroner
Skulle anlända med fioler, flöjter och klarinetter.
Att äta och dansa hela natten
Under kristallkronans ljus.
Glamour och glädje
Från överstepräst till lekmän.
Festerna skulle bli riket stora samtalsämne.
När det var dags att gå
Ingen dam i taftklänning,
Skulle vilja lämna före gryningen
Som en ensam drottnings bonde.
En gång stolta unga herrar
Skulle avvika som gamla änder.
Överdådet skulle blåsa omkull dem.
Detta var musens dröm
Hans själ, hans plan.
Men saker går inte alltid som man önskar.
Saker tog en vändning
Som vi snart ska lära oss.
I 40 långa år hade han arbetat, sparat och slitit.
Men på bara en dag var allt helt förstört.
Hans tajming kunde inte ha varit sämre.
Han investerade alla sina besparingar samma dag,
Söderhavsbubblan hade spruckit.
Gammal nu, ensam, hans hälsa borta.
Läkare försökte allt de kunde
Men blodet flödade inte riktigt som det skulle.
Musen hade ignorerat glädjen i sitt liv,
Ingen tid för vänner, barn eller fru.
Han insåg för sent
Att ödet var hans följeslagare.
Hybris var en fruktansvärd herre.
Aldrig hade han skämtat, sjungit eller lärt sig flirta.
Han drog sitt sista ensamma andetag,
från en kudde av smuts.
I ett hem gjort av jord
Och ett tak av torv.
Detta var HANS hem.
Inte i den presidentiella zonen.
Inget palats i guld, silver och mässing
Bara ett hål med ett lerigt tak,
helt täckt av gräs.
Och ingen golvvärme dessutom.