Slinker
Av P.B. Phillips

Bortdriven – Halloween-ramsa

​

Mörkt och fuktigt är där Slinker, smög.

Under deras hem, gömd, trygg och låg.

 

Här kunde han se, helt osedd

Var folk var, och var de varit.

 

Byborna, för eoner sedan

Drev bort honom, och fick honom att gråta.

 

Slinker såg inte ut, som de önskat

Hans ansikte vanställt, hans öron skeva.

 

Till och med hans föräldrar, försköt sin son

Frågade om de hade barn, de sa 'Nej. Inga'.

 

Vid bara nio års ålder, blev han utdriven från sitt hem

Lämnad i skogen, vida omkring skulle han ströva.

 

Faror och umbäranden, kyla och skräck

Han gömde sig för björnar om dagen, och vargar om natten.

 

Skrapade ihop en tillvaro av; trä, gräs, flod och sten

Han sjöng för solen, grät vid månen, bortglömd, ensam.

 

Han levde bortom sin tid, ålder efter ålder

Hans hjärta var fritt, men hans sinne i en bur.

 

Ensamhet gör något, som andra plågor inte kan

Den gnager på själen, och kärleken ruttnar.

 

Men inte Slinker, han var älskad av gudarna

De började vaka över honom, och gynnade hans chanser.

 

Solen rör sig ständigt åt höger, civilisationer kom och gick

De som avskydde honom, nu stoft, helt förbrukade.

 

Städer ersatte; prärie, skog och kärr

Klart vatten blev brunt, ren luft blev smog.

 

Hans vilda hem helt borta, han tog till deras avlopp

Matad av deras sopor, vattnad av surt regn.

 

Folk fruktade honom alltid, och slog honom med käppar

Vi borde se oss i spegeln, vi idioter. 

​