Fogoun vilar inte på, eller under, utan är inbäddad i landet.

Kryp du först, nu säker, håll min villiga hand.

 

Ljusdroppar lyser, visar skugga och ditt ansikte.

Ingen flamma har skapats, som någonsin kan lysa upp denna plats.

 

Corniska gudar närvarande, vi bugar ödmjukt för dem.

Försiktig viskning till var och en, och till Herren ber vi.

 

Säkra från vinterstorm, drivande ösregn och dolkliknande vind.

Svepta i varma pälsar, båda två barhuvade.

 

Kyss bort onda andar, stryk bort Piskey-vätten.

Viskning av kärlek dröjer kvar, i tidlös människoskapad natt.

 

Vi kom för att välsigna vårt bröllop, början på ett gift liv.

Kommunicera med den andra världen, långt från vanlig strid.

 

Talgsljuset fladdrade och lämnade oss nakna i mörkret.

Varsam beröring för att tända på nytt, vår älskares heliga gnista.

 

Allt det vinteroväder som kunde uppbådas, stämplades på landet.

Vi märkte det inte, bara en själ hand i hand.

 

Vår fogou byggd av de Gamla, en tillflykt från gapet.

Vi inuti vår älskares grotta, belägen bland granit-Tor.

 

Mars A.D. 1698. Din Hon av Vi.

​