Muskot, drottning av Bath och Wells.
Av P.B. Phillips

Hasselmusen gömde sig tryggt för vinterns vind,

långt från frost, räv och annat skrämmande därute.

Mysigt i sitt mäktiga stenpalats,

sov hon sin sex månader långa natt.

 

Öppna dina svartpärlsögon lilla Muskot,

drottning över alla Englands hasselmöss.

Vi vet att under hennes vinterdvala,

gör hon det, bara två gånger.

 

Tusen mil ovanför henne,

kastar Saltair-taket sin magiska förtrollning.

Gargoylerna kanske flinar,

de sitter bara för högt för att man ska kunna se.

 

Juldagens rosaskimrande gryning,

lyser upp timmen före kyrkogången.

Precis före den första bibelläsningen,

eller klockringningen från tornet.

 

Hennes majestät festar på godsaker från förrådet,

för att få energi till den speciella dagen.

Om hon bodde utanför katedralen,

skulle hon bara äta mögligt vinterhö.

 

Innan noviserna tvättar sig och klär på sig,

och körsångarna sjunger i koret,

rusar den lilla drottningen uppför slitna trappsteg,

högre, och högre, och högre.

 

Pila längs de dolda gångarna,

och undvik de inkommande prästerna.

Men de är för upptagna för att märka Muskot,

alla lider de av gårdagens festmåltid.

 

Tronande i en vrå av ett valv,

hittar drottningen sin upphöjda plats.

Högt uppe i taket har hon en perfekt utsikt,

när församlingen förväntansfullt möts.

 

De rikaste nära altaret,

herrar till vänster, och damer till höger.

De trängande fattiga längst bak,

försöker få en bättre sikt.

 

Sedan, ankomsten av biskopen av Bath & Wells,

hans prakt känner inga gränser.

Med en hatt av spirande gyllene prakt,

och allt smyckat i silverdräkter.

​

Med en vinkning står kyrkans män upp,

kören sjunger Muskots favoritpsalm.

Rösterna bygger upp till ett crescendo,

sedan helt plötsligt,

är allt stilla och lugnt.

 

Lilla drottningens ögon tindrar och dansar,

vid julens underbara syner.

Små koppformade öron dricker in musiken,

och rycker i takt med de heliga riterna.

 

Sedan till slut, den sista predikan hållen,

och den sista psalmen sjungen.

Muskots sinne är hänryckt,

hennes lilla själ fylld till brädden.

 

Folk går för att skåla för dagen,

och låter kalken gå runt.

Endast den lilla drottningen stannar kvar,

i sitt mäktiga palats.

 

Den väldiga katedralen är nu hennes,

och bara hennes ensamma.

Men tröttheten blir för mycket för den lilla hasselmusen,

så det är tillbaka till hennes mysiga källarhem.

 

Men sov inte för djupt drottning Muskot,

trettondagen är bara tolv korta dagar bort.

Vakna för att njuta av de firandena,

och gå sedan i dvala fram till maj.

​

​